Umbra Terram Fantasylajv
Jotun
Jotnarna är ett kraftfullt, djupt rotat folk i Eilenfars rika värld. De är spridda över fyra hårda men vackra öarna kallade Ill'Gotina, var och en bebodd av en unik klan som är förenad av deras ärvda förmåga att hamnskifta. Björnklanen, Ulvklanen, Örnklanen och Havsormklanen - varje klan hedrar sitt kraftdjurs essens, vilket styrker deras band till naturen och ger dem en djup känsla av samhörighet. Trots den styrka och övermänskliga uthållighet de besitter, präglas jotnarnas värld av balans mellan styrka och ödmjukhet, makt och respekt. Ständigt strävar de efter att växa och blomstra, förenade i deras gemensamma önskan att leva i enlighet med världens vilja och för att hedra det stolta arvet av deras förfäder.
Allmänt
Historia
För många tidsåldrar sedan var detta folk större än alla andra. Inte i antal, men i storlek. De vandrade som ensamma jättar över Elienfar. Tunga, listiga och missnöjda trätte de med varandra tills få fanns kvar i livet. Jätten Myrrk var den som ändrade deras öde, när hon en dag såg en ekorre skutta lätt från gren till gren och tjattra med sina ungar. Hon önskade brinnande hett att hon skulle vara smidig och lätt som ekorren. Flera år satt hon och samtalade med ekorren, fascinerades av den och kände dess essens vibrera i sin egen själ. Detta tills den dag hon kunde känna ekorrens kvalitet i sin egen kropp. Hon gav upp sin egen hamn och fann en ny.
Hennes barn föddes ovanligt liten och lärde av sin mor. Myrrks barnbarnsbarn som föddes ännu mindre, valde formen av en örn. Så fortskred jonuns utveckling tills den idag består av flera livskraftiga klaner som föds små, men som har förmågan att skifta hamn. Med tiden har fyra klaner skapats. Björnklanen, Ulvklanen, Örnklanen och Havsormklanen. Det finns även en femte klan, kallad "vandrarna" vilken sticker ut lite från de övriga. Kanske finns ännu någon gammal Jotun kvar i världen- men ingen som synts till inom många mansåldrar.
​
Seder
Klanlagar finns som är individuella för varje olik klan. Gemensamt är att man hedrar sitt klandjur och att man inte vanhedrar det, vilket också är olika för varje klan. Hedrar man inte sin klan riskerar man att bli klanlös- den värsta sortens död.
Man håller stora tacksägelseriter i form av offerceremonier till sitt klandjurs ära.
Man firar första hamnskiftet med storslagen klanfest.
Fruktbarhetsceremonin är stor ännu- då man är djupt tacksam för att vara livskraftiga åter. Att vara välsignad är att få många barn eller ha stor skicklighet att hamnskifta. Dessa är livets stora gåvor.
Födelse av barn firas med stor entusiasm hela första tre åren, då barnet är som skörast för att dö. Man tror att genom att hela klanen ständigt visar uppskattning så hålls barnet vid liv av dess kärlek. Om ett barn skulle dö så sörjer man mycket djupt och ser det som klanens bristande kärlek, obalans eller som ett straff för något brott som begåtts.
Straffritualer utförs kollektivt om någon misskött sig, annars riskerar man att dra på hela klanen individens skuld.
​
Karaktärsdrag
Man är mycket kollektiv i sitt sätt att tänka och agera. Man är väldigt dedikerad till sin klan och sitt klandjur. Är man inte det så blir man klanlös. Man vill gärna bevisa sig värdig på olika sätt inför klanen.
Utseende
Ser ut som människor till storlek, hudfärg och form. Avviker med sina klantatueringar och sina rituella målningar, samt sina klandräkter.
Man har ganska basala verktyg såsom flinta för att göra upp eld, ett fåtal brons och järntillhörigheter såsom kniv och pilar.
​
Målsättning
Att leva i enlighet med klanens och världens vilja, för att få fortsätta växa och blomstra.
Björnklanen
Björnklanen är djupt rotade i naturen, med en stark kulturell koppling till björnens ande. Klanens sociala struktur bygger på mod, styrka och visdom, med en icke-ärftlig ledare, Ram-jarlen, som valts genom olika prövningar. Klanen är uppdelad i familjegrupper, "skaror", som har specifika ansvarsområden, och de yngsta medlemmarna genomgår en initieringsritual för att hitta sin inre björnande. Ritualer och traditioner genomsyrar livet inom klanen, med speciell vikt på hamnskiftet, där medlemmarna förvandlas till björnar. Familj, skicklighet inom hantverk och konst, samt gemenskap firas. Religionen inom klanen är centrerad kring vördnaden för björnen och naturen, med shamaner som spelar en nyckelroll i tolkningen av tecken och kommunikationen med andevärlden.
Safeilar
Utseende
I Eilenfars östra alf-rike, Safeilon, bor det folkslag som genom historien kommit att benämnas som Safeilar, eller ljusets alfer.
En kultur som värdesätter kunskap, gemenskap och visdom. Folkets törst efter ett leverne fritt från inre, små konflikter har manifesterat sig i ett samhälle stöpt i traditioner som fostrar individer utav stor självkontroll och uthållighet.
Etiketten tar därmed stor plats och de rätta formerna måste tas i beaktande för att inte förolämpa någons ära. Hälsningsritualer baserat på status i samhället och ceremonier för olika firanden, lyckosamma händelser och tragedier är några exempel på detta.
​
Stävan efter gemenskap har satt sina spår i att samhället firar sådant som tillför något positivt till gruppen. Tacksamhetsritualer till livet självt som kraft är mycket vanligt, liksom böner att få ta del av den stora livskraften. Man väljer aktivt vägar som leder till ljus och liv.
Karakteristiska karaktärsdrag
Självbehärskning, uthållighet, visdom, intellekt, traditioner, respekt och vördnad inför kunskap, gemenskap.
Utseende
Dagens och solens toner skimrandes i huden, gult, guld, vitt. Ögonen glimmar ibland i guld eller gult. Ibland med inslag av vitt, men aldrig helvita.
Målsättning
Att finna resten av profetian. Att noga undersöka den nya världen och lära av den. Att finna livets träd och uppfylla profetian för att kunna sitta på alftronen och hela alf-folket.